Det finns tre huvudsakliga ordföljder att rätta sig efter i det svenska språket: huvudsatsens traditionella ordföljd, huvudsatsens omvända ordföljd och bisatsens ordföljd.

Huvudsatsen består av en oberoende tanke och kan (oftast) bilda en grammatiskt korrekt och förståelig mening utan hjälp av andra satser. En bisats bidrar med extra information eller specificerar något i huvudsatsen. En bisats kan inte ensam bilda en förståelig mening.

Huvudsatsens traditionella ordföljd

Huvudsatsens traditionella ordföljd inleds med ett subjekt, nära följt av ett verb och ett objekt (SVO). Bestämningsord som negationer (inte, ej) och specifika adverb (alltid, kanske, redan) placeras vanligtvis efter det första verbet. I slutet av meningen kan även information om hur något har gjorts (tydligt), var det har gjorts (i sängen) och när (på morgonen) inkluderas.

Den traditionella ordföljden i ett nötskal: subjekt, verb, bestämningsord, objekt, hur, var, när.

Jenny köpte en ny bok i går.

Hon vill inte äta frukost hemma i morgon.

Huvudsatsens omvända ordföljd

Huvudsatsens omvända ordföljd behövs när meningen börjar med något annat än ett subjekt, till exempel med ett uttryck som beskriver en plats eller tid. I den omvända ordföljden byter subjektet och verbet plats (VSO).

Den omvända ordföljden i ett nötskal: alternativt uttryck, verb, subjekt, bestämningsord, objekt, hur, var, när.

Där lyssnade vi alltid på rockmusik. 

Idag har jag inte haft tid att laga mat.

Observera att predikatet alltid tar andraplatsen i huvudsatsen, oavsett om ordningen är traditionell (SVO) eller omvänt (VSO):

• Traditional: Max spelar piano i flera timmar hemma.
• Inverted: Hemma spelar Max piano i flera timmar.