Adjektiv har tre böjningsformer i svenskan:
| en-genus | ett-genus | plural / bestämd form |
|---|---|---|
| stor | stort | stora |
| vanlig | vanligt | vanliga |
| mystisk | mystiskt | mystiska |
Substantivet bestämmer vilken form av adjektivet som ska användas:
en stor bil, ett stort hus, stora pojkar
Undantag till denna regel inkluderar adjektiv som inte går att böja samt adjektivet liten som har fyra böjningsformer istället för tre:
| en-genus | ett-genus | bestämd form | plural |
|---|---|---|---|
| liten | litet | lilla | små |
en liten katt, ett litet rum, min lilla hund, små blommor
Adjektivets a-form används alltid med plural, men även med singular efter possessiva pronomen (t.ex. min, din) och demonstrativa pronomen (t.ex. den/det/de här/där):
Jag tar det där lilla ägget, tack.
Vissa adjektiv har bara en form, d.v.s. de är alltid i samma form oavsett substantivets genus och nummer:
bra
gratis
extra
fel
gammaldags
kul
lagom
nära
äkta