4. Preteritum
I finskan anvÀnder man preteritum för att beteckna dÄtid, dvs. nÀr man pratar om saker som redan har hÀnt: till exempel igÄr, förra veckan eller 1917:
Tulin Suomeen vuonna 2001.
Jag flyttade till Finland 2001.Asuin aluksi HelsingissÀ ja opiskelin suomea.
Först bodde jag i Helsingfors och studerade finska.
Verbets dÄtidsform bildas genom att lÀgga till bokstaven i i verbets presensform.
Presens:
Nyt minÀ asun Oulussa.
Nu bor jag i UleÄborg.
Preteritum:
Vuonna 2001 minÀ asuin HelsingissÀ.
2001 bodde jag i Helsingfors.Etsin töitÀ.
Jag letade efter ett jobb.
Puhuin kaikille englantia.
Jag talade engelska med alla.
| Stam | Preteritum | PersonÀndelse |
|---|---|---|
| Asu | i | n |
Ibland pÄverkas den sista vokalen i verbstammen nÀr bokstaven i lÀggs till i preteritum. Ofta försvinner vokalen:
Presens:
pidÀn (jag gillar)
tulen (jag kommer)
saan (jag fÄr)
juon (jag dricker)
Preteritum:
pidin (jag gillade)
tulin (jag kom)
sain (jag fick)
join (jag drack)
Ibland byts vokalen ut mot en annan: maksan (jag betalar) -> maksoin (jag betalade)
I verbtyp 4 anvÀnds bokstÀverna -si för att signalera preteritum:
haluan (jag vill) -> halusin (jag ville)
siivoan (jag stÀdar) -> siivosin (jag stÀdade)
StadievÀxling i preteritum liknar stadievÀxling i presens dÄ presensformen anvÀnds för att bilda preteritumformen:
minÀ nukun (jag sover) -> minÀ nukuin (jag sov)
hÀn nukkuu (han/hon sover) -> hÀn nukkui (han/hon sov)
I nekande form anvÀnds -(n)nut/(n)nyt för att signalera preteritum i singular och -(n)neet i plural:
Aluksi en puhunut suomea enkÀ ymmÀrtÀnyt, mitÀ ihmiset puhuivat.
I början talade jag inte finska och förstod inte vad folk sa.
PUHU/A = MinÀ en puhunut. Jag talade inte.
YMMĂRTĂ/Ă = SinÀ et ymmĂ€rtĂ€nyt. Du förstod inte.
HALU/TA = HÀn ei halunnut. Han/hon ville inte.
JUO/DA = Me emme juoneet. Vi drack inte.
SIIVO/TA = Te ette siivonneet. Ni stÀdade inte.
NUKKU/A = He eivÀt nukkuneet. De sov inte.