7. Böjning av verb
Verb ger uttryck för en handling eller ett tillstånd. Svenska verb böjs enbart efter tempus och kan bilda fyra olika former: infinitiv (grundform), presens, preteritum och supinum.
Svenska verb delas in i fyra olika böjningskategorier:
Grupp 1
Majoriteten av de svenska verben ingår i denna grupp. Alla slutar på bokstaven a när de är i grundform, -ar i presens och -ade i preteritum.
infinitiv
titta
prata
tala
presens
tittar
pratar
talar
preteritum
tittade
pratade
talade
supinum
tittat
pratat
talat
Grupp 2
Verb i presens slutar på -er, verb i preteritum slutar på -de eller -te. Verb i preteritum slutar enbart på -te när verbstammen avslutas med en av följande bokstäver: k, p, t, s eller x. Verbstammen hittar man genom att ta bort -er-ändelsen från verbets presensform.
infinitiv
stänga
ställa
söka
läsa
presens
stänger
ställer
söker
läser
preteritum
stängde
ställde
sökte
läste
supinum
stängt
ställt
sökt
läst
Grupp 3
Denna grupp inkluderar verb med bara en stavelse och verb som har sitt ursprung i verb med bara en stavelse. Verb i presens slutar på -r, verb i preteritum slutar på -dde.
infinitiv
bo
nå
bero
presens
bor
når
beror
preteritum
bodde
nådde
berodde
supinum
bott
nått
berott
Grupp 4 (starka och oregelbundna verb)
Starka och oregelbundna verb placeras ofta i samma kategori. Eftersom de inte följer ett gemensamt böjningssystem måste man lära sig deras böjningsformer utantill.
infinitiv
skriva
hinna
vilja
ge
presens
skriver
hinner
vill
ger
preteritum
skrev
hann
ville
gav
supinum
skrivit
hunnit
velat
gett
Observera! Perfekt (beskriver fullbordad handling) och pluskvamperfekt (beskriver handling som fullbordades innan något annat hände) bildas genom att tillsätta den korrekta formen av verbet ha framför supinumformen, se nedan:
infinitiv titta supinum tittat
Perfekt: har tittat
Pluskvamperfekt: hade tittat
EXEMPEL:
Han har tittat på TV ganska mycket.