Svenska språket har två obestämda artiklar: en och ett. Eftersom det inte finns någon enkel regel som säger vilken artikel som ska användas när måste man lära sig detta utantill.
EXEMPEL:
en skola, en pojke, ett spöke, ett slott
Den obestämda ordformen används vanligtvis när någonting nämns för första gången.
Bestämd artikel i svenskan läggs vanligtvis till i slutet av ett ord som ett böjningssuffix. I singular blir dessa ändelser -n, -en, -t eller -et och i plural -na eller -en. När substantivet föregås av ett adjektiv läggs den bestämda artikeln även till som ett separat ord framför substativet (i singular: den eller det, i plural: de).
EXEMPEL:
skolan, pojken, spöket, slottet
den tyska tjejen, det lilla rummet, de långa gatorna
Den bestämda ordformen används vanligtvis när något redan har nämnts eller är känt sedan tidigare.
EXEMPEL:
Johan träffar en tysk tjej. Tjejen är på väg till Sverige.
en skola
ett slott