7. Dåtid
Italienskan har tre tempusformer: dåtid, nutid och framtid.
Det finns flera olika former av dåtid, men i talat språk är de två vanligaste former perfektum och imperfekt.
| AMARE – älska | |
| Perfektum – passato prossimo
io ho amato tu hai amato lui/lei/Lei ha amato noi abbiamo amato voi avete amato loro hanno amato |
Imperfekt – imperfetto
io amavo tu amavi lui/lei/Lei amava noi amavamo voi amavate loro amavano |
Perfektum bildas med ett hjälpverb (essere att vara, eller avere att ha, se kapitel 8 för mer information) och ett huvudverb (i detta fall amare).
Perfektum används dels för att hänvisa till ett förlutet som precis har varit.
EXEMPEL:
Questa settimana ho lavorato tanto.
Jag jobbade mycket den här veckan.
Perfektum används även när något som hände för länge sedan fortfarande har någon slags effekt i nutid.
EXEMPEL:
Ho conosciuto Maria quando ero bambina.
Jag träffade Maria när jag var ung (indikerar att ni fortfarande känner varandra).
Imperfekt hänvisar till en handling som påbörjades i det förflutna men som aldrig fullbordades.
Imperfekt kan därmed användas för att referera till någon typ av handling som utspelade sig i det förflutna.
EXEMPEL:
Che cosa facevi? – Parlavo al telefono.
Vad gjorde du? – Jag pratade i telefon.
Imperfekt kan även användas för att beskriva något som utspelade sig regelbundet.
EXEMPEL:
Quando ero piccola, andavamo al mare ogni estate.
När jag var liten brukade vi åka till stranden varje sommar.
Slutligen kan imperfekt användas för att hänvisa till en handling som delvis utspelar sig på samma gång som ett verb i perfekt. Med andra ord avbryter handlingen som beskrivs av perfekt-verbet handlingen som beskrivs av imperfekt-verbet.
EXEMPEL:
Mentre uscivo, ho incontrato il mio vicino di casa.
När jag var på väg ut träffade jag min granne.