Att uttrycka ”gillande” fungerar lite olika på spanska och svenska. Där svenskan använder sig av ett subjekt och ett direktobjekt sätter man i spanskan ut ett indirekt objekt (eller objektspronomen i dativ) före verbet gustar för att visa vem det är som gillar något – hur gustar böjs bestäms alltså av vad det är som tycks om.
EXEMPEL:
A mí me gusta esta novela. Jag gillar den här boken. (Tänk istället: den här boken tilltalar mig.)
A Elsa le gustan esos zapatos. Elsa gillar de där skorna. (Tänk istället: de där skorna tilltalar Elsa.)
Om det är tydligt vem det är som gillar något kan den första delen utelämnas:
EXEMPEL:
A mí me gustan los perros. -> Me gustan los perros. Jag gillar hundar.
A nosotros nos gusta ir de compras. -> Nos gusta ir de compras. Vi gillar att shoppa.
Nos gusta ir de compras.
Böjningsformerna gusta och gustan används ofta när man pratar allmänt om tycke och smak. Verbet gustar kan dock användas i både singular och plural samt i alla olika böjningsformer, så länge man har i åtanke att det definieras av ”objektet som gillas”, det vill säga subjektet i den spanska meningen.
EXEMPEL:
¿Te gusta el café? Gillar du kaffe? inte ¿Te gustas el café?
Me gustaron sus zapatos. Jag gillade hennes skor, inte Me gustó sus zapatos.
A mi perro no le gustas (tú). Min hund gillar inte dig, inte A mi perro no le gusta (tú).
Detta på grund av att det spanska verbet definieras av det personliga pronomet ”dig” och inte av det indirekta objektet ”min hund”, oavsett meningens uppbyggnad, och böjs därför i enlighet med andra person singular istället för tredje person singular.
Andra spanska verb som fungerar på samma sätt inkluderar encantar, faltar, molestar, aburrir, interesar, picar, doler, bastar, quedar.