Så kommer du över samtalsnervositeten

 

Känner du igen dig i känslan av att försöka komma på en grammatiskt korrekt mening och uttala den så bra som möjligt samtidigt som hjärnan fullständigt kokar över av grammatikregler och hjärtat bultar som om man hade sprungit ett maraton?

För mig är det i alla fall en bekant känsla – i synnerhet för den tankarna till närhelst jag ska säga något på ett främmande språk för första gången utanför en klassrumssituation. Än värre blir det om den jag pratar med har språket som sitt modersmål, då detta oundvikligen leder till att jag föreställer mig att hen detaljstuderar och dömer allt jag säger.

Har du någonsin funderat på var den här känslan kommer ifrån?

För mig personligen brukar det sluta med att jag känner mig stolt över att jag vågade öppna munnen och prata. Det verkar därmed inte finnas någon verklig anledning till att vara så nervös. Trots detta kan nervositeten hindra mig från att konversera på ett annat språk.

Henna Paakki (2016) har studerat hur finnar i åldrarna 40-62 använder engelska. Enligt henne uppstår det svårigheter när man försöker minnas vokabulären och använda språket på ett korrekt sätt i ett specifikt sammanhang.

Men även attityder och övertygelser ligger bakom problemen.

Det är vanligt att vara rädd för att göra misstag eller framstå som en utlänning. Men även minnen från skoltiden spelar in. Språkinlärningen i skolans värld fokuserar vanligtvis på grammatik och lägger stor vikt vid ”rätt svar”. Detta kan ge upphov till skamkänslor och föra tankarna till en sträng lärare som hänger över axeln på en. Om man ägnar alltför mycket uppmärksamhet åt det skriftliga språket skapas det en illusion om att det muntliga språket måste vara lika perfekt när det gäller grammatik och konstruktion.

Faktum är att vi tvekar och gör misstag även när vi talar vårt modersmål.

Jag tror även att man ska göra sig av med idén om att hur man pratar visar hur man tänker. Bara för att du stakar dig och gör ett eller annat fel betyder inte det att du gör ett barnsligt intryck på den du pratar med – tvärtom. Folk verkar ofta uppskatta att man försöker, och jag har ofta ansetts smart för att jag har studerat språk.

För det andra, har du någonsin tänkt på att det kanske inte är dina språkkunskaper som gör att en konversation inte fungerar?

Enligt Paakki skyller människor ofta på sig själva när ett samtal går i stå, trots att orsaken till exempel lika gärna kan vila hos samtalspartnerns dialekt eller sätt att tala.

Jag har till och med bett min irländska vän att ”snälla prata engelska”. Jag kunde helt enkelt inte förstå vad han sa, trots att jag hade lyssnat på hans dialekt i flera månader under vårt studentutbyte.

 

Fem tips för att komma över rädslan för att prata på ett främmande språk

Prestationsångest kan vara en konstant i ens liv när man försöker lära sig ett nytt språk, särskilt om det är ett språk man bara använder sporadiskt. Men låt inte detta hindra dig – samtalsnervositet är något som går att behandla!

 

1. Prata, prata, prata

Man lär sig läsa genom att läsa och cykla genom att cykla.

Tala språket så ofta du kan, och försök låt bli att komma med ursäkter som, ”Det passar inte särskilt bra just nu”, eller, ”Jag har inte förberett mig tillräckligt!” Jag går i den här fällan alltför ofta, trots att jag vet att det gör det ännu lite svårare att komma igång nästa gång. Sannolikheten är att du aldrig kommer att vara nog förberedd, och ibland kan spontana situationer gå jättebra just eftersom du inte har hunnit stressa upp dig för mycket.

 

2. Sträva inte efter perfektion

Som jag sa förut så gör vi även misstag på våra modersmål, så varför ska man sträva efter perfektion på ett främmande språk? I sin artikel från 2014 (artikeln är skriven på finska) påpekar lektorn i engelsk filologi, Pekka Lintunen, att lyssnaren förstår även bristfälliga budskap.

Och jag slår vad om att en infödd person kommer att känna sig smickrad över att du försöker tala hens modersmål!

3. Lägg till icke-verbal kommunikation

Man kan komma förvånansvärt långt med icke-verbal kommunikation, och om du kan sticka in ett par ord här och där så kan det bli riktigt effektivt. Jag känner mig ofta mer bekväm om jag får vifta med händerna och tror av någon anledning att jag gör mig bättre förstådd på det sättet. Och glöm inte att le – man behöver inte ta allting på så stort allvar!

 

4. Förbered dig

Särskilt för dem som inte gillar spontana situationer kan förberedelser hjälpa till att lindra prestationsångesten.

Precis som man i skolan förberedde sig inför presentationer och muntliga prov kan man öva på att konversera genom att memorera vanligt fraser. Du kan till och med öva på att diskutera med dig själv på studiespråket. Om du upprepar en exempelmening flera gånger lär du dig även att uttala den korrekt.

Förberedelser gör att man får större kontroll över framtida situationer. Du kan styra in samtalet på sådana ämnen du själv känner dig bekväm med.

5. Kom ihåg att du inte är ensam

Glöm inte att du inte är den enda som är nervös. Din samtalspartner kan vara lika nervig som du. Om det känns bättre kan du tala om för hen hur du känner.

När jag bodde i Sverige under mitt första studentutbyte berättade jag för alla svenskar jag mötte (på det där blygsamt finska viset) att jag inte kunde prata svenska särskilt bra eftersom vi inte hade fått öva tillräckligt i skolan. När jag sa detta på relativt flytande svenska blev svaret ofta: ”Vad menar du med att du inte kan prata svenska?!” Det uppmuntrade mig definitivt att öppna munnen oftare!

Sist men inte minst, glöm inte att du inte går på högstadiet längre. Ingen kommer att skratta åt dig eller rätta dina misstag med en röd penna. Och om någon gör det så är de inte värda din tid.

 

Referenser

https://yle.fi/aihe/artikkeli/2014/08/29/uskalla-puhua-vieraalla-kielella

http://www.kieliverkosto.fi/article/miksi-englannin-kieli-ei-taivu/

https://www.mezzoguild.com/anxiety/